”Bättre vård – mindre tvång” är ett treårigt nationellt projekt för att utveckla den psykiatriska heldygnsvården där tre team från Halland deltar. Regeringen har satsat 50 miljoner kronor per år 2010–2012 på att utveckla vården med fokus på tvång och tvångsåtgärder.
Härom året gjorde Sveriges kommuner och landsting (SKL) en kartläggning som omfattar all psykiatrisk sjukhusvård i landet. En slutsats är att variationerna är stora, vilket utgjort grunden för ett utvecklings-arbete där projektet ”Bättre vård – mindre tvång” ingår. Målet är att höja kvaliteten i heldygnsvården och ett uttalat fokus ligger på tvångsåtgärder, såsom bältning, tvångsmedicinering, avskiljning och fasthållning. Meningen är att man ska minimera antalet situationer där en tvångsåtgärd måste tillgripas och förbättra patientens upplevelse vid tvångsåtgärder.
Bättre statistik
I projektet ingår också att förbättra inrapportering och statistikföring av tvångsåtgärder. Detta brister på många håll i landet, även i Halland, bland annat för att journalsystemen inte ger utrymme för en sådan systematik. Därför är det svårt att se förändringarna över längre tid.
Stora förbättringar med små medel
Totalt deltar 134 team runt om i Sverige och tre av dem kommer från Halland; två från vuxenpsykiatrin (Halmstad och Varberg) samt ett från BUP. Inriktningen på deras arbete skiljer sig åt, men samtliga har kunnat visa att det går att göra stora förändringar med små, enkla medel samt att en förutsättning för framgång är att så långt möjligt involvera patienterna.
Halmstad
Här har man bland annat valt att fokusera på att öka patienternas känsla av delaktighet. De erbjuds att vara med och upprätta sin omvårdnadsplan med önskemål om exempelvis bemötande . Avdelningen
erbjuder också uppföljningssamtal när en patient utsatts för en tvångsåtgärd. Det ger viktiga lärdomar om hur man kan undvika sådana i framtiden och hur man kan utföra dem på ett så värdigt och säkert sätt som möjligt. Avdelningen har också börjat mäta uppnådda resultat vid tvångsvård och tvångsåtgärder på ett strukturerat sätt, kopplat till uppsatta mål samt könsfördelning. Hela kliniken har numera fortlöpande utbildning i att bemöta hot och våld vilket ger ökad säkerhet och trygghet.
Varberg
Teamet från Varberg har arbetat med att låta läkaren i direktkontakt med patienten förklara behovet av exempelvis en tvångsinjicering. Det blir tydligt för patienten att han eller hon har ett val: antingen tar man sin tablett på vanligt sätt, eller så måste man tillgripa tvångsinjicering. Ett sådant samtal kan avdramatisera situationen och i bästa fall leda till att man slipper ta till tvångsåtgärden. Man har också arbetat med den fysiska miljön på avdelningen, där patienterna har fått vara delaktiga på olika sätt. Också i Varberg har man arbetat med kompetensutveckling.
BUP
På BUP har teamet arbetat mycket med personalens egna attityder. Ibland kan det finnas förutfattade meningar om en patient på ett sätt som gör situationen mer laddad än den behöver vara. BUP har också lagt ned ett stort arbete på att minska dubbeltvång; där en patient kanske både spänns fast och får en tvångsinjektion vid samma tillfälle. Ett målmedvetet arbete med dokumentation och utbildning visar på mycket goda resultat, även om tvångsåtgärderna inom BUP är så få till antalet att det är svårt att dra några stora växlar på statistiska fakta.
Hela projektet avslutas med en tvådagarskonferens i Stockholm, kallad Framtidskonferensen, den 9–10 oktober. Bland talarna finns socialminister Göran Hägglund.
Mer information:
Monica Hansson, teamet i Halmstad, tel 070-299 65 45
Anna Helmstad, teamet på BUP, tel 072-211 40 29
Eva Osvald-Gustafsson, förvaltningschef, tel 070-425 87 24
_____________________________________________________________
Fakta 1: Ett fåtal patienter tvångsvårdas
Under 2011 vårdades närmare 8 200 vuxna patienter i den öppna psykiatriska vården i Halland och 1 370 på sjukhus (heldygnsvård). En del av dem lades in vid mer än ett tillfälle och av 2 360 vårdtillfällen i heldygnsvården var cirka 440, eller knappt 20 procent, tvångsvård.
BUP:s heldygnsvård redovisar 107 vårdtillfällen under 2011 varav 14 st, eller 13 procent, var tvångsvård.
Fakta 2: 1,2 miljoner till Halland
Landstingen och regionerna får dela på de statliga pengarna efter prestation och folkmängd och Psykiatrin Halland har tilldelats drygt 1,2 miljoner kr som dels finansierat projekten, dels kommer att gå till utbildning i KBT (kognitiv beteendeterapi) för personal i heldygnsvården. I prestationerna ligger bland annat att utveckla registreringen av tvångsåtgärder samt att redovisa en fullödig kompetens-utvecklingsplan.
Fakta om tvångsvård
Vid allvarliga psykiska störningar kan det bli nödvändigt att vårda en människa mot hennes vilja, så kallad tvångsvård, enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT). Det kan till exempel förekomma vid psykoser då patienten kan skada sig själv eller andra.
Man kan bara vårdas mot sin vilja om man har en allvarlig psykisk störning som psykos eller depression med självmordstankar. Det krävs även att sjukdomen gör det nödvändigt med vård dygnet runt och att man inte går med på att få vård frivilligt.
Tvångsvården ska alltid ges så kort tid som möjligt. Målet är att patienten ska kunna medverka frivilligt till nödvändig vård och ta emot den hjälp som behövs.
För att tvångsvårdas krävs det att patienten först blir noga undersökt av en legitimerad läkare. Undersökningen ligger till grund för ett så kallat vårdintyg, där läkaren beskriver varför tvångsvård är nödvändigt.
När patienten kommer till den psykiatriska avdelningen blir han eller hon undersökt av en specialist i psykiatri. Därefter måste chefsöverläkaren inom ett dygn besluta om patienten behöver tvångsvård. Det är i princip endast patienter som vårdas enligt LPT som kan komma ifråga för tvångsåtgärder, exempelvis bältesläggning eller tvångsinjektion.
Patienten kan när som helst under vårdtiden begära att tvångsvården ska upphöra. Ett avslag kan överklagas till länsrätten.